Plantavdelning

<p><strong>Persika av sorten 'Melred': nuvarande höjd 50–60 cm i C4 kruka</strong><br><br> Dessa träd är i mogen ålder och vissa bär redan frukt.</p> <p>Persikosorten 'Melred' är självfertil = enbart 1 träd behövs för fruktsättning</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Persika<br> <strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus persica</em><br> <strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Melred' är en robust och rikbärande persikasort med stora, saftiga frukter och söt smak. Frukten är god färsk eller till konservering och bakning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge i näringsrik, väldränerad jord. Självfertil men gynnas av god pollinering. Skydda mot vårfrost i blom.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br> <strong>Växtläge:</strong> Sol<br> <strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br> <strong>Växtzon:</strong> 1–2</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Röd Goumi / Koreansk Silverbuske Pointilla® 'Amoroso': nuvarande höjd 80–120 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Röd Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Amoroso' är en odlingsvärd sort av röd goumi från Östasien. Den ger rikligt med små, röda bär som är både söta och syrliga med en frisk smak. Bären är rika på C-vitamin och antioxidanter och kan ätas färska eller användas till sylt, gelé, saft och vin. Röd goumi har odlats länge i Asien både som nyttoväxt och för sitt dekorativa värde.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Torktålig och lättodlad buske som även förbättrar jorden genom att fixera kväve. Kan användas som vindskydd eller friväxande häck.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p>Bigarråträd av den prisvinnande sorten 'Lapins'</p> <ul> <li>Höjd: 80-100 cm</li> <li>Höjd: 125-150 cm [ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</li> </ul> <p>'Lapins' är en självfertil sort = endast ett träd behövs. Fruktsättning gynnas dock av att ha en annan sort i närheten.</p> <p><meta charset="utf-8"><em>Bild tagen i januari varför inga blad finns på trädet. </em></p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Trivialnamn</b>: Bigarrå, Bigarreau, Lapins Sweet Cherry, Cherokee Cherry<br><b>Vetenskapligt namn</b>: <em>Prunus tomentosa </em><br><b>Familj</b>: Rosaceae </span></p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">'Lapins' är en bigarråsort med stora mörka bär. Lik de bigarråer man brukar kunna handla i butik och på gatustånd i både färg och storlek. Bären kan bli upp till 3,3 cm i diameter och väger 8-10 gram. Frukten har ett fast, saftigt fruktkött och en krispig konsistens. Smaken är söt, med en lätt syrlighet och väldigt aromatisk. Bären är tåliga mot regnperioder och spricker inte lätt.</p> <p class="p1">'Lapins' är en kanadensisk sort som tagits fram av Karl O. Lapins 1965 genom att korsa sorterna 'Van' och 'Stella'. Sorten vann priset <em>Award of Garden Merit</em> 2014.</p> <p class="p1">Semi-lågväxande sort som inte sträcker sig högre än 3,5 till 5,5 meter.</p> <p class="p1">Blommar vackert under våren. Frukt mognar i slutet av juli till början av augusti.</p> <p class="p1">Bra pollinatör för nästan alla andra körsbärssorter. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1">Växer helst i lägen med full sol samt en fuktig, näringsrik och väldränerad jord.</p> <p class="p1">Beskärning gynnar fruktsättning. Dessa plantor är beskurna 2024.</p> <p class="p1">Pollineras av sorter som<span> 'Merton Glory', 'Stella' m fl.</span></p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Egenskaper</b>:<br><br>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3,5-5,5 m<br>Växtzon: 1-4</span></p>

<p>Parksmultron av sorten 'Schöne Wienerin' i P9 kruka</p> <p>Sorten 'Schöne Wienerin' är självfertil så endast en planta behövs för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Musk Strawberry, Hautbois Strawberry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Fragaria moschata<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><span>Vår föregångare till jordgubben. Odlades i Sverige under 1600-talet under namnet <em>jordgubbe</em>. Sedan 1900-talets början har dock växten ersatts helt av den moderna jordgubben, som även övertog dess namn. Härkomst från Kaukasusbergen.</span></p> <p><span>Parksmultronets bär är större än det vanliga skogssmultronet (<em>F. vesca</em>) men mindre än jordgubben. Bären har en intensiv arom och smak, liknas vid en blandning av jordgubbe, hallon och ananas. Saftigt fruktkött. Bären är röda enbart på den del där solen träffar. </span></p> <p><span>Blommar mer rikligt och vackrare än det vanliga skogssmultronet. </span></p> <p><span>Godast att äta direkt ifrån plantan men kan även användas till bl a saft och gele. </span></p> <p><span>Som många andra marktäckare är parksmultronet effektivt för att förebygga erosion: t ex i obevuxna slätter där vatten ofta sköljer bort jord. </span><span> </span></p> <p data-start="0" data-end="192">'Schöne Wienerin' är en gammal sort som var särskilt omtyckt i slutet av 1800-talet. Den upptäcktes och bevarades i samband med att en trädgård i Dresden, Tyskland, skulle grävas upp.</p> <p data-start="194" data-end="508" data-is-only-node="" data-is-last-node="">Förädlaren Gottlieb Goeschke beskrev sorten så här:<br data-start="245" data-end="248"><em>"ett nytt parksmultron som ställer alla andra i fullständig skugga.</em><br data-start="315" data-end="318"><em>Frukternas storlek är betydande och till formen är de extra lång-sträckta.</em><br data-start="392" data-end="395"><em>Färgen är glänsande mörkbrunröd, fruktköttet gräddfärgat och smältande, honungssött och med en underbar arom […]”</em></p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Parksmultronet sprider sig flitigt med sina långa förgrenade utlöpare och blir en utmärkt marktäckare på rätt plats.</p> <p>Trivs bäst i sol-halvskugga. Producerar rikligt med stora bär i soliga lägen. Mognar juli-augusti.</p> <p>Odla i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord på solig plats. De trivs allra bäst i en lätt sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester. Växer bra både i sura och kalkrika jordar.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 10-30 cm<br>Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Såpnejlika, Såpört, Tvålrot<br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong> <em>Saponaria officinalis</em><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Caryophyllaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Såpnejlika används precis som namnet antyder som tvål, schampo och tvättmedel. Såpnejlikan är en inhemsk nyttoväxt som i det traditionella Sverige ofta användes både till att tvätta textiler samt personhygien. Idag används den i kurer mot acne.</p> <p data-mce-fragment="1">Hela växten är användbar, dvs. blommor, blad, rötter och stam. Såpnejlikan innehåller fettlösande ämnen som löddrar tillsammans med vatten. Högst koncentration av de fettlösande ämnena finns i roten. Den löddrande vätskan går sedan att tvätta i, använda som schampo &amp; tvål eller som allmänt rengöringsmedel.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Trots sin giftighet används Saponaria officinalis i matlagning. Den fungerar som ett emulgeringsmedel i kommersiell tahini-produktion och bidrar till att skapa ett luftigt skum i ölbryggning. I Mellanöstern används roten som en tillsats i tillverkningen av halva för att stabilisera oljorna och ge den unika texturen som halva <meta charset="utf-8">kännetecknas av.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Blommorna doftar sött på kvällarna och är flitiga när det kommer till att locka till sig pollinatörer.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling</strong>:</p> <p data-mce-fragment="1">I och med att Såpnejlikan är anpassad till svenskt klimat är det inga svårigheter att odla den på friland här. Den trivs i de flesta jordar, allra bäst funkar något lerhaltiga jordar. Sol/halvskugga är bra lägen. Blir 30-100 cm hög beroende på växtplats.</p> <p data-mce-fragment="1">Såpnejlika kan breda ut sig ordentligt via underjordiska utlöpare. Så välj noggrant var du planterar den. Gärna inhägnat och för sig själv ifall du inte vill att den ska ta över odlingen.<strong data-mce-fragment="1"></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong>:</p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig <br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol/halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 30-100 cm<br data-mce-fragment="1">Grotid: 1-3 mån<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p><strong>Minikiwi 'Geneva': nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a rel="noopener" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.<br></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Geneva' är en amerikansk sort som hittades växandes nära Hedrick Hall vid Cornell Experiment Station i Geneva, New York. Sorten är härdig ned till åtminstone -25℃ och producerar släta, väldigt söta frukter med rödaktigt skal.</p> <p>Sorten 'Geneva' är honplantor och behöver antingen en hanplanta eller en hermafrodit planta, så som <a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 50-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>sorten 'Issai'</strong></span></a>, i närheten för att pollineras. </p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Geneva'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. Den har</span> ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> <meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni-juli blommar 'Geneva' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space"><meta charset="utf-8"> <span class="s1">Sorten 'Geneva' brukar ge frukt redan andra året efter plantering. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning vid spaljering:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p><strong>Kinesiskt Judasträd: nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Kinesiskt Judasträd, Chinese Redbud<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Cercis chinensis</em><br><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Kinesiskt Judasträd är ett dekorativt lövträd med ursprung i östra Kina, där det har odlats både för dess värde som prydnadsträd men också för dess ätbara bönbaljor i århundraden. Arten blommar på bar kvist - även direkt på stammen - tidigt på våren – vanligtvis i april – med täta klasar av lila-rosa blommor som sitter direkt på stam och grenar. Detta fenomen kallas kauliflori och är särskilt effektfullt under tidig vår.</p> <p>Blommorna är ätliga och har en frisk, lätt syrlig smak. De kan användas färska i sallader eller picklas. Även de unga fröbaljorna är ätliga och kan tillagas som sockerärter. Fröna är ätbara. Det finns även viss användning av de unga bladen i matlagning i sitt ursprungsområde.</p> <h4>Jämförelse med Amerikanskt Judasträd (<em>Cercis canadensis</em>)</h4> <p>Kinesiskt Judasträd (<em>C. chinensis</em>) och Amerikanskt Judasträd (<em>C. canadensis</em>) är närbesläktade, men skiljer sig på flera viktiga punkter:</p> <ul> <li> <strong>Växtsätt:</strong> <em>C. chinensis</em> har ofta ett buskigare växtsätt, medan <em>C. canadensis</em> tenderar att bli ett träd med tydligare huvudstam. Man kan dock stamma upp <em>C. chinensis</em> till ett enstammigt träd genom att klippa bort lågväxande grenar på stammen. </li> <li> <strong>Blad:</strong> <em>C. chinensis</em> har ofta tjockare blad än <em>C. canadensis</em>. Bladen är stora och tydligt hjärtformade på båda, men tjockleken på <em>C. chinensis</em><em> </em>blad<em> </em>gör att hjärtformen blir ännu mer tydlig.  </li> <li> <strong>Blommor &amp; frukt:</strong> Blomningen har en mer intensivt rosa nyans och är ofta ännu rikligare hos <em>C. chinensis</em>, därav dess höga värde som prydnadsträd men även dess förmåga att ge ännu fler ätbara bönbaljor.</li> <li> <strong>Härdighet:</strong> <em>C. chinensis</em> är härdig till zon 3, medan <em>C. canadensis</em> klarar zon 4.<meta charset="utf-8"> </li> <li> <strong>Användning i trädgård:</strong> <em>C. chinensis</em> lämpar sig mycket väl som mindre träd eller buske i skyddade lägen, medan <em>C. canadensis</em> ofta används som solitärt träd med något större omfång än föregående.</li> </ul> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad men fuktighetshållande jord, gärna något sandblandad med mullhalt. Plantera gärna i ett skyddat läge, särskilt i kallare delar av landet.</p> <p><em>C. chinensis</em> är känslig för vinterväta och gynnas av viss vintertäckning. Har ni en icke vätskehållande jord med hög sandhalt bör detta dock inte vara ett problem.</p> <p>Passar även bra för uppstamning i större kruka tack vare dess lägre höjd än andra arter Judasträd.</p> <p>Beskärs varsamt vid behov – helst sensommar eller tidig höst – då vårbeskärning riskerar savflöde.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Användning:</strong> Prydnad, ätliga blommor och baljor, pollinatörsväxt</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kymin': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kymin' är en georgisk sort framtagen i samarbete med kinesiska teförädlare, med syftet att odla sorter lämpliga för Keemun-liknande teer under kallare förhållanden. Den kombinerar kinesisk smakprofil med den georgiska tebuskens tålighet mot kyla och torka. Växtsättet är upprätt och bladen är medelstora – en mångsidig sort som lämpar sig för svart och vitt te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Chokladmynta av sorten 'Chocolate': nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Chokladmynta<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Mentha piperita</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Chokladmynta är en variation av pepparmynta med ton av choklad i doft och smak. Används till te, desserter, glass, chokladbakverk och som dekoration. En favorit för både kök och trädgård.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i fukthållande, väldränerad jord. Kan sprida sig – odlas gärna i kruka eller avgränsat område.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Lingon av sorten 'Fireballs': nuvarande storlek C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lingon, Lingon Berry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium vitis-idaea</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Fireballs' är en storfruktig självfertil lingonsort med riklig skörd. Bären används till sylt, gelé, saft och bakning. Lingon är traditionellt en viktig vildbärsresurs i Norden.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i sur, <meta charset="utf-8">mullrik och kalkfattig väldränerad jord. Tålig och lättodlad. Självfertil men högre skörd med korspollinering. <meta charset="utf-8"></p> <p>Mycket tåliga mot kyla, kan tåla temperaturer ned till -40ºC - så länge somrarna är varma. </p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 20–30 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Lagerblad i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 20–30 cm</strong></li> <li><strong>Höjd: 40-50 cm </strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Lagerblad<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Laurus nobilis</em><br><strong>Familj:</strong> Lauraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lagerblad har använts som krydda och medicinalväxt i tusentals år, från antikens medelhavskök till dagens långkok. De aromatiska bladen används torkade i soppor, grytor, inläggningar och buljonger – och är en stapel i många kök världen över. Bladen innehåller eteriska oljor och har traditionellt använts för att stödja matsmältning och lindra gaser. Växten är städsegrön och passar utmärkt i kruka. Den kan även formklippas till små träd eller häckar om man vill hålla en mer formell stil i odlingen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Lagerblad är härdiga vid långvariga vintertemperaturer ned till -5ºC och klarar kortvariga fall ända ned till -15ºC. Det finns de som odlar lagerblad ute året runt i landets mildaste delar - skydda gärna mot vind, antingen i form av en jutesäck eller val av vindskyddad och mild plats i trädgården. </p> <p>I kallare delar av landet kan man odla i kruka som står ute på sommaren och övervintras frostfritt.</p> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord – gärna i stor kruka som kan flyttas in under vintern. Klipps efter behov för att skörda blad och hålla formen. Vattnas jämnt – inte för blött, inte för torrt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–10 meter - troligtvis lägre i nordiskt klimat<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (gynnsamma lägen)<br></p>

<p>Taggfri Björnbärssort 'Thornless Evergreen' - n<meta charset="utf-8">uvarande höjd 60-70 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Björnbär, Flikbjörnbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus laciniatus<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p><meta charset="utf-8">'Thornless Evergreen' är en taggfri sort med vintergröna blad som producerar rikligt med stora svarta bär med en <meta charset="utf-8">söt och fyllig smak. Just denna sort har blivit väldigt populär på senare tid då avsaknaden av taggar gör bären lättplockade och de flikiga bladen gör sig fina i trädgården året runt.</p> <p><meta charset="utf-8">Bären mognar från augusti till september. Bären passar utmärkt att ätas färska som dem är, frysas in eller använda till saft, sylt och bakverk. <meta charset="utf-8"></p> <p>Ett lila till matt-blått färgämne kan utvinnas ur frukten.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Låt växa i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.</p> <p>Tillväxten gynnas om den får växa emot något för att stödja dess långa grenar. Låt gärna växa mot en pergola, en vägg, ett träd med luftigt grenverk eller liknande.</p> <p><meta charset="utf-8">Ger bär på fjolårsskotten.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>Pinjetallar i olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 30-50 cm</li> <li>Höjd: 125-150 cm<meta charset="utf-8"> </li> </ul> <p>Pinjeträd är s k enbyggare<em>, </em>de har han- och honblommor på samma individ. Däremot är de inte <em>självfertila, </em>utan de behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Pinje, Pinjeträd, Pinjetall, Italian Stone Pine, Umbrella Pine</span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Pinus pinea</em></span><br><strong>Familj</strong><span>: <meta charset="utf-8">Pinaceae</span></p> <h4> <strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span> </h4> <p>Pinjeträdet är ett vintergrönt barrträd som i årtusenden odlats för sina ätbara nötter som finnes inuti dess kottar. Till skillnad från vad man kanske tror är dessa träd härdiga ned till -18ºC. Utanför dess ursprungliga miljö runt medelhavet växer de även i bl a Nederländerna, Tyskland och Storbritannien.</p> <p>Pinjenötter har sedan åtminstone 6000 år använts i byteshandel och är än idag en viktig ekonomisk gröda. Det som egentligen är fröna inuti trädets kottar används flitigt inom både matlagning, brödbak och desserter. Nötterna är väldigt mjuka och ger en känsla av att de nästan smälter i munnen när man äter dem naturligt. De har en typisk nötig och lätt smörig smak med en lätt delikat bismak av harts.</p> <p>Ett vaniljliknande smakämne kan utvinnas ur trämassan.</p> <p>Omogna pinjekottar kan malas ned och användas som krydda.</p> <p>Trädet producerar rikligt med terpentin som verkar bl a bakteriehämmande, smärtstillande vid muskelsmärtor och bortdrivande av maskar (Grieve. A). Effektivt verkande vid besvär i andningsorgan under t ex förkylning och influensa.</p> <p><meta charset="utf-8"><span>Träet kan användas vid tillverkning av möbler och liknande snickeri.</span></p> <p><span>Ett grönt färgämne utvinns ut barren.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">I vuxen ålder utvecklar trädet en iögonfallande paraplyliknande krona, en typisk medelhavssyn.</span></p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p>Trivs bäst i ljust läge i en väldränerad, sandig/grusig jord. En lätt, väldränerad jord är av betydelse då vätskefyllda jordar lättare ger skada på rötter när marken fryser under kallare månader. Klarar sig bra i jordar från lätt surt till neutralt pH. <meta charset="utf-8">Vill inte växa i skuggigt läge.</p> <p><meta charset="utf-8">Härdig ned till -18<meta charset="utf-8">ºC. Om man vill kan man vintertäcka med t ex halm och en juteväv första vintern för att kunna känna sig säker.</p> <p>Etablerade plantor är torktåliga.</p> <p>Träden blir normalt upp till 100 år gamla och runt 12-20 meter höga.</p> <p>Kottarna mognar först det tredje året efter att de bildats på trädet. Fröer mognar i april. Normal fruktgivande ålder ligger mellan 7-15 år från frösådd planta. Behöver han- och honplantor för att sätta frukt.</p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: sol</span><br><span>Höjd: 12-25 m</span><br><span>Växtzon: 1-2<br></span></p>

<p><strong>Minikiwi av den självfertila sorten 'Vitikiwi': nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Minikiwi, <meta charset="utf-8">Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Actinidia arguta</em><br><strong>Familj:</strong> Actinidiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Vitikiwi' är en modern och självfertil sort av minikiwi med ursprung i Centraleuropa. Till skillnad från de flesta andra sorters minikiwi behöver denna inte en separat hanplanta för att ge frukt, vilket gör den idealisk för mindre trädgårdar eller krukodling - även som pollinator för andra honplantor.</p> <p>Sorten är framtagen för att ge rikliga skördar - bären är gröna, släta och aromatiska frukter med intensiv, söt smak. Frukterna på 'Vitikiwi' är små och avlånga med en diameter på 2-3 cm och kan ätas med skalet på.</p> <p>Skörden sker i september–oktober och bären är rika på C-vitamin, antioxidanter och fiber. Perfekta som snacks direkt från busken, i sallader eller till sylt och saft.</p> <h4>Odling</h4> <p>Minikiwi trivs bäst i soligt, vindskyddat läge och bör planteras i mullrik, väldränerad jord med svagt sur reaktion. Köldtålig likt andra sorters minikiwi – klarar temperaturer ned till ca -25°C – vilket möjliggör odling i stora delar av landet. Eftersom plantan växer klättrande bör den få stöd av spaljé eller pergola. Vattna jämnt under säsongen och undvik att rötterna torkar ut. Beskärs under sensommar eller tidig höst för att forma plantan och begränsa kraftig tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter (med stöd)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Phenomenal': nuvarande höjd 5–10 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin är en korsning mellan äkta lavendel (<em>Lavandula angustifolia</em>) och spiklavendel (<em>Lavandula latifolia</em>), framtagen för att kombinera den förstnämndas arom med den senares växtkraft och tålighet. Sorten 'Phenomenal' är särskilt känd för sin härdighet, täta form och förmåga att klara både fukt och kyla bättre än många andra lavendelsorter. Lavandin blir även högre än vanlig lavendel - passar därför bra i syfte av en lågväxande häck.</p> <p>Blommorna har hög eterisk oljehalt och används precis som vanlig lavendel till torkning, doftpåsar, teblandningar, örtblandningar och naturlig hudvård. Lavandin används också kommersiellt för utvinning av lavendelolja, tack vare sin rika doft.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i full sol i väldränerad, gärna kalkrik jord. Klarar både värme och torka, men också svensk vinter bättre än de flesta lavendelsorter – förutsatt god dränering. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla växten kompakt. Utmärkt i rabatt, örtträdgård, slänter eller som kantväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 50–70 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (god dränering krävs)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti</p>

<p data-mce-fragment="1">Silkesträd av sorten 'Rosea'</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Silkesträd, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Sorten 'Rosea' har en något bättre härdighet än den vanliga icke-sorten.</p> <p>Silkesträdet är ett iögonfallande träd vars ursprung kan spåras till området runt Iran &amp; Azerbadjan genom Kina, till Korea. Trädet är kännetecknat av sina fluffiga, ljusa rosa blommor som liknar en silkeslen fjäderkrona. Dess skönhet har gjort det till ett uppskattat träd över hela världen.</p> <p>Silkesträdet har även använts för sina ätbara och medicinska egenskaper i århundraden. Unga blad äts som grönsak - kokade eller ångade. De beskrivs ha en aromatisk smak. Även blommor kokas för att konsumeras. En historiskt känd köksväxt i sina hemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8">Växtens bark, blad och blommor &amp; blomknoppar används för att göra te och extrakt med ansedda hälsofördelar. Blommor skördas vid öppning och barken skördas under vår eller sensommar för att torkas för senare konsumtion. </p> <p>Te gjort på blommor sägs ha en delikat, söt smak och lindra stress, spänning och till och med mindre depression. Det är troligen en utav anledningarna till att trädet även benämns som "The Tree of Happiness". Vänligen avgör själv ifall detta stämmer för dig.</p> <p>Man kan även göra gele på nyligen utslagna blommor. </p> <p>Inom traditionell asiatisk medicin har det bland annat använts för att lugna nerver och som ett milt lugnande medel vid sömnbesvär.</p> <p>Blommor har observerats vara effektiva i att locka till sig bin &amp; fjärilar (samt kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Detta träd har som andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae) ett samarbete med jordbakterier vilka binder kväve från luften och fixerar det till trädets rötter. På detta sätt tillförses växtplatsen runtomkring med kväve som annars hade varit oåtkomligt för växtligheten - därför kallar vi växter som har ett sådant samarbete för just <em>Markförbättrare</em>. </p> <p data-mce-fragment="1">Träet används även för att tillverka möbler. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p>Silkesträdet går att odla utomhus på de förmånligare platserna i Sverige (ungefär från Uppsala och söderut enligt växtzoner). <meta charset="utf-8">Trädet ska dock vara härdigt ner till -25<meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">°C, så geografisk plats är som ofta tvetydig och framgång beror i största del på den faktiska växtplatsen. </span><span data-mce-fragment="1">T</span>rivs bäst på varma och soliga platser - en bra plats är i vindskyddat läge mot en södervägg. </p> <p>Unga skott kan vara känsligt för kyla och frost. Skydda gärna trädet under vintern om du odlar utomhus, t ex med halm runt basen och vindskydd i form av fiberduk fäst på pålar runtom trädet om det står i utsatt läge. Detta behövs rimligtvis enbart göras första vintern efter köp av dessa 2-åriga träd.</p> <p><meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">Silkesträdet kan annars</span> odlas i kruka som övervintras skyddat.</p> <p><meta charset="utf-8">Silkesträdet är ett snabbväxande träd med ett förhållandevis lågt vattenbehov som klarar av att stå i direkt sol. Trädet föredrar väldränerad jord och måttlig bevattning. Närmare bestämt: vattna mycket och sällan, för att uppmuntra en högre tillväxttakt. Någorlunda torktålig.</p> <p>Tålig mot beskärning. Kan formas för att växa intill en husvägg t ex. Beskärning görs sen vinter eller tidig vår.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 5-7 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Torreyanöt: nuvarande höjd: 40-60 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> Torreyanöt, Japansk Torreya, Kajanöt, Kaya Nut, Japanese Nutmeg-Yew</span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> <em>Torreya nucifera</em></span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> Taxaceae</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Japansk Torreya, eller Torreyanöt, har sitt ursprung från Japan där det används likt <em>T. grandis</em> används i Kina - nötter rostas och äts eller pressas för sin vitaminrika olja. Man använder även träet för särskilda ändamål - läs nedan...</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Träet från den Japanska Torreyan anses vara det mest värdefulla träet för tillverkning av bräden och pjäser till spelet <em>Go</em>. Träet uppskattas tack vare dess vackra gul-guldiga färg, fina och enhetliga ringstruktur och det specifika ljudet från klicket av en sten (pjäs) mot dess yta.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Trädet är skyddat i Japan på grund av dess brist i och med tidigare överavverkning. Det är enbart de riktigt gamla (200-800 år gamla) Japanska Torreya-träden som anses vara lämpliga för tillverkning av de tjocka Go-brädena - vilket gör dem högt prisade. De finaste brädena kan kosta över 19,000 USD.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Träet anses även vara tåligt vid kontakt med vatten. Man tillverkar vattenhinkar av träet.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det är även en traditionell medicinalväxt i Korea där nötterna är högt värderade för sina antiparasitiska egenskaper. Även modernt har trädet utnyttjats framgångsrikt vid vetenskapliga undersökningar där fler växtdelar såsom blad - och nötter - anses visat sig ha en hämmande effekt för replikation av virus. (Vänligen gör vidare egen undersökning vid intresse.)</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Oljan från pressade nötter eldas vid meditation inom japansk Buddhism.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Nötterna beskrivs ha en behaglig, söt och lätt hartsartad, aromatisk smak.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Till råga på allt är trädet väldigt vackert när det vuxit till sig, det får ett klassiskt och respektingivande utseende med åldern.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Torreyanöten blir 15-25 meter högt och kan få en bred stam på 1,5 meter i diameter.</p> <p data-mce-fragment="1">Trivs i de flesta jordar, gärna åt det surare (pH) och fuktigare hållet. Tycker inte om att stå på platser utsatt för kraftig vind, så ett mer skyddat läge rekommenderas. Trivs på platser med hög luftfuktighet, eller i en fuktig jord längs en å-kant el. liknande. Låt växa i halvskugga.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Härdig ner till -18ºC.</p> <p data-mce-fragment="1">De flesta individer tycks ha både han- och honblommor - vilket behövs för att få frukt. Däremot tycks var individ luta mot att ha en betydande majoritet av antingen han- eller honblommor. Så visserligen bör det räcka med en individ för produktion av nötter, även om produktionen troligen hade gynnats vid närvaro av två individer. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtläge: halvskugga</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Höjd: 15-25 m</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtzon: ca 1-3<br></span></p>

<p>Daddelplommon i 2 olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 100-125 cm<span></span><meta charset="utf-8"> </li> <li> <meta charset="utf-8">Höjd: 140-160 cm <strong>[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</strong> </li> </ul> <p>Endast 1 planta behövs för att sätta frukt. Frukterna innehåller i dessa fall inga fröer. För fröproduktion behövs 1 till individ. </p> <p><em>Bild tagen i januari varför inga blad syns på trädet. </em></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Daddelplommon, Date Plum, Caucasian Persimmon, Lilac Persimmon, <meta charset="utf-8"> Lotus Persimmon</span><br><strong>Vetenskapligt namn:<span> </span></strong><em>Diospyros lotus<span><br></span></em><strong>Familj: </strong>Ebenaceae<span> </span></p> <div class="column"> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Odlas för sina ätbara frukter. Frukterna har en utsökt, smakrik smak när de är fullt mogna - nästan till den grad då de når övermognad. Innan dess är frukten väldigt sträv och osmakbar - lite likt omogna frukter hos släktingen Kaki (<em>Diospyrus kaki</em>) som dock inte riktigt håller sig sträv lika länge. Lustigt nog så kan frukten utveckla denna eftersökta smak i förtid om frukterna utsätts för en frost. </p> <p>Frukten kan torkas likt dadlar. När frukten torkas försvinner strävheten och smaken utvecklas till något som liknar dadlar. </p> <p>Frukten anses vara febernedsättande och fröna lugnande inom kinesisk medicin (Chopra. R. N., Nayar. S. L. &amp; Chopra. I. C.). </p> <p>Frukten innehåller cirka 1,9% protein, 0,2% fett, 47,7% kolhydrat, 1% diverse mineraler.</p> <p>Träet är hållbart, böjligt och motståndskraftigt mot röta. Används för byggen och snickeri. </p> <div title="Page 2" class="page"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <div class="column"> <h4> <strong>Odling:</strong> </h4> <p>Planteras i soligt, varmt och vindskyddat läge. Trivs bra i näringsrika, lätt leriga jordar. Ogillar våta jordar, trivs i en väldränerad jord.</p> <p>Plantor som fått stå ute och gå in i vinterdvala är mycket härdiga. Även på äldre träd är dock yngre nytillväxt på våren känslig för frost. Plantera gärna på en plats skyddad från tidig morgonsol om möjligt. Täcks gärna med halm och juteväv eller liknande under de första 1-2 vintrarna innan den hunnit etablera sig. </p> <p>Kan bli upp till 15 meter höga. Stora mörkgröna glänsande avlånga blad. Skadedjursresistent.</p> <p>Frukten mognar i okt-nov. Färgen övergår från gult till mörkbrunt, med en lätt genomskinlig egenskap, när frukten mognar.</p> <h4>Egenskaper:</h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 meter<br>Växtzon: 1-3, i växthus zon 5</p> </div> </div> </div> </div> </div>

<p><strong>Saskatoon / Bärhäggmispel av sorten 'Northline': nuvarande höjd 50-60 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Saskatoon, <meta charset="utf-8">Saskatoonbär, Bärhäggmispel, Sen Häggmispel, Serviceberries<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Amelanchier alnifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Northline' är en kanadensisk sort som ger stora, saftiga bär med söt smak. Bären används till färskkonsumtion, sylt, saft, paj och vin. Bärhäggmispel har odlats av ursprungsbefolkningen i Nordamerika som livsmedel och medicinväxt.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Härdig och tålig buske som ger riklig skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p>1st planta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm<strong></strong></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" data-mce-style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);" data-mce-style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.<br></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.</p> <p>'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.</p> <p>Frukterna mognar i september-oktober.</p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Denna 'Weiki' är en honplanta och behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: <em>Actinidia spp.</em>) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>